Diana Träning

Att tävla i StrongWoman

Ungefär två veckor innan helgens event bestämde jag mig för att ställa upp Tyngre StrongWomanChallenge.
En tävling som anordnas av Tyngre och Swedenbarbellclub på självaste Tyngre Classic.

Träning med Farmers Walk

För mig har alltid Tyngres tävlingar inneburit tävlingsfärg, höga klackar och små trikåer iform av diverse -Fitnessgrenar. Så var ju även fallet i år. Men i år öppnade dem upp hela helgens event med en tävling som faktiskt kunde vara något för mig. Att vara stark.

En tävling som inte mäter utseende eller utstrålning, utan faktisk tung jädra träning. På en scen.
Strong (Wo)Man går ut på att lyfta otympliga saker som väger väldigt mycket. Ofta med förlyttning. Ibland med repetitioner.

Vi fick veta att tävlingen är öppen för alla och att efter de två första grenarna skulle de bästa 8 gå vidare till resterande grenar. Dessa första två var StockLyft och FarmersWalk. Eftersom jag har hand om TryggaFitness och dess utrustning fanns det därför inte mycket tvivel innan jag köpte in detta till gymmet. Inte enbart för tävlingen självklart, utan också för att jag vet att sporten som sådan är på uppsving och för att jag vill uppmuntra människor (kvinnor framförallt) att våga lyfta tyngre. Dessa blev såklart också finalgrenarna i vår egen “Bromöllas Strongest”-tävling. En tävling som korade Emelie Johnsson till vinnare – och som också blev min teamkamrat i helgens event.

Livrädda men taggade på sista passet innan tävling. 

Det tränades en del inför detta, men absolut inte mycket. Ca en vecka innan tävlingen lyckas jag stuka tummen och får därför begränsa mig i träningen som involverar just tummen. (Vilket är i princip allt) men jag bestämde mig trots allt för att försöka. För att våga. För att göra.

Domaregnomgång

Väl på plats fick alla tjejer och våra coacher en genomgång av reglerna, startplatserna och upplägget inför tävlingen. Dem berättade att Eliten som tävlat många gånger börjar sent samt att oss nybörjare fått en tidig startplats, eftersom dem inte har någon aning om var vi ligger. Självklart är jag först ut. – Detta kan man välja att se på med besvikna ögon, eller att helt enkelt odla horn och bestämma sig för att “visa dem!” att dem har fel!

 


Efter att ha värmt upp backstage och fått tröjor var det dags att gå in. Först(!)

Farmers Walk- reglerna gick ut på att bära väskorna så länge som möjligt (ingen tid) och komma så långt som möjligt på en bana som var 20 meter innan vändning. Starten går och jag plockar fram hornen och bara går!

Jag kommer in vid 2.01

Och jag kommer långt. Riktigt långt! Jag går förbi min kvinnan jag möter både en och två gånger. Tillslut börjar huvudet att svaja lite (glömde nog bort att andas.haha) Sätter ner väskorna och får höra att jag kommit 82,1 meter!
Strax efter mig är det Emelies tur och hon kommer lika långt och en decimeter till!

När resten av startfältet går upp ser vi hur dem tappar efter 40 meter, efter 60 meter, efter 40 osv osv… Vi tittar på varandra och inser nog inte riktigt hur jädra bra vi faktiskt var. Tills vi ser resultattavlan och förstår att Emelie är på andra plats och jag på tredje! Helt jädra otroligt!

Nästa gren är stockpress och då ligger alltså Emelie på andra plats och jag på tredje! Av ALLA!


Jag hade bestämt mig för att testa på 70 kg en gång – skulle man faila så finns alltid 55 kg som jag tränat på tidigare. Ett rep på 70 kg slår nämligen alla på 55 kg.
Men i denna grenen funkar ingenting. Stocken känns tung som bly och betydligt mycket tyngre än känslan som varit hemma. Idén om 70 kg lade jag ned direkt, men även 55 kg var SÅ tung. Jag kämpade och fick till slut bara ett godkänt lyft.

Emelie briljerar och får två stycken godkända.

Efter detta sneglar jag på resultatbilden en gång per minut innan jag plötsligt insér att jag hamnar precis utanför de 8 som får gå vidare till resterande grenar. 1,5 poäng för lite och således en niondeplats. Snacka om att snubbla på målsnöret… Placeringen är oviktig för mig, men om jag hade tagit vidare och fått testa på Alla grenarna hade detta varit en vinst för mig, så självklart kändes det lite bittert. Men lyckan är ändå att se att Emelie klarar sig och får fortsätta! Adrenalinet fortsatte då att pumpa för att heja fram vår tjej! Helt otrolig insats gjorde hon och slutade till sist på en sjunde plats.

De följande grenarna var Dra bil, gå med 200 kg OK och Atlasstenar på 70, 80, 90, 100 och 110 kg. Sjukt häftiga grenar och Emelie körde så otroligt bra!

Sent på kvällen, när allting var klart var det prisutdelning. Vinnare av hela skiten blev fantastiska Martina Andersson från Kristianstad Strongman. En fantastisk kvinna med en kropp av stål som sprang med oket på 8 sekunder! 😀 Stort Grattis till henne.

Medalj!

Hela gänget med starka kvinnor. 

Detta var en upplevelse utan dess like som jag ABSOLUT kommer göra om. Det är första gången jag någonsin tävlar i någonting och hela upplevelsen kring att träffa atleter som varit instagramidoler under många år, träffa människorna bakom Tyngre, coacher som gjort detta i många många år och för en kväll bara få andas magnesium och svett i sin adrenalinkickar var helt fantastiskt. Jag kan verkligen rekommendera ALLA tjejer att testa på denna sortens träning. Och är ni sugna får ni mer än gärna hänga på nästa år.

Jag kan säga såhär.. Jag har hittat min sport. Och nu får alla se upp – ‘Caus i’ll be back! 😀


Du kanske också gillar

Inga Kommentarer

Lämna en kommentar