Tagg

Kost

Diana Träning Kost och mat Mentalt Om Diana

Starka kvinnor

Det är konstigt det här med träning och hur vi ser på den. Hur så många så gärna associerar mat och kalorier till inte bara ångest, utan till något som behövs “tränas bort”. Som att träning bara är till för att “rädda” en ur en hetsätning eller kompensera för det där extra glaset rött kvällen innan.

Jag blir uppriktigt sagt ledsen när jag ser eller hör någon uttrycka sig likt “Usch det blev lite mkt gottis ikväll, får bli ett extra pass på gymmet imorgon”. Ofta med glimten i ögat, men ändock ett påstående som spär på ångesten. De där alla “Måstena”, “bordena” och tvången. Allt det där som jag vill sudda ut och nyansera.

Träning skall vara kul och inget annat.
NÄR träningen blir kul så kommer vi vilja fortsätta. I samma veva kommer vi också insé rörelsens alla fördelar och  positiva aspekter den kommer ha på dig som person och ditt liv i övrigt. När du fått din första kick på gymmet/i spåret/i trädgården för att du faktiskt klarar av att utföra den där kluriga övningen, eller när du lyckats lyfta mer än du trodde – kommer du vilja tillbaka för att göra om det. Och tillslut bara av detta insér du är ju också gladare! Piggare. Du får inte den där eftermiddagsdippen till 15-fikat på jobbet som gör att du måste dyka ner i chokladskålen, kläderna kanske sitter bättre och du har mer energi  och tålamod till hela livet i övrigt. DÅ – och endast DÅ -(i dessa små resultat) kommer du kunna behålla och hitta ny träningsglädje och motivation att vilja fortsätta.

Jag är inte bara PT. Jag är också mamma. 
Jag har en underbar dotter som blir 6 år i år och för mig är det otroligt viktigt HUR jag/min omgivning talar om träning & kost framför henne. Eftersom merparten av mitt liv cirkulerar kring träning, rörelse och mat är det i mina ögon crucial hur detta presenteras.
Träna gör man för att det är kul. Äta gör man för att det är näring. Och för att det är gott. ALDRIG vill jag att hon skall associera “för mycket mat = träna bort”.
Jag ojar mig aldrig framför spegeln för de svagheter som även jag anser mig ha – Mellan celluliter, bristningar och valkar finns muskler som JAG skapat och är stolt över. En kropp som är stark och funktionell och kan göra saker. Och ett huvud och en intelligens som är värd allt. Och där är jag noga med att lyfta upp det som vi är bra på. Allra minst just vår STYRKA tillsammans. Med en klackspark men också med allvarsamhet.

Att vara STARK framför FIN
 “Vad stark du är!” “Vad modig du är!” Hon leker att hon tränar för att hon skall bli lika stark som mamma, pappa, pär och pippi och kunna lyfta tunga saker. Förutom att jag ständigt kommer försöka stärka hennes självkänsla att alltid stå på sig för allt hon är så är det här är minst lika viktigt för mig att visa min dotter att hennes kropp är en funktionalitet. Som bär, lyfter, hoppar, klättrar, pysslar, gör, kan.

Att vara stark bringar självförtroende, pondus och innebörd inifrån och ut mångt mångt mycket mer än det “fin/duktig/söt”-hav som kommer från alla andra håll ändå. En oerhört viktig kontrast.

En vän råkade en gång efter en våffelfika kommentera att “Nu får mamma träna lite extra imorgon” och jag fick bita mig i tungan för att inte bli arg- “Nej träna det gör vi för att det är kul, eller hur XXX?” och dottern höll med. Det var inget illa ment sagt. Men det är en verklighetsbild som bara “är och det är därför den behövs nyanseras och ifrågasättas. Den gången lyckades jag rädda det, men jag vet att det kommer komma en tid där hon kommer bli medveten om utseende, krav och förväntningar – och när den dagen kommer så vill jag med stolthet fortsätta lyfta hennes styrka. Inifrån ut. Så att hon själv förstår hennes värde och att hon då är stark nog att gå sin egen väg & se ut precis som hon vill.

Jag & min starka dotter



Mentalt

Hälsans mediebrus

Jag får upp väldigt mycket i mina sociala medier-flöde som associeras med kost och träning.

Jag har dock varit oerhört noga med att VÄLJA det jag vill se för att få kontraster, bredd, nyanser och olika infallsvinklar på det hela. Ändå så kan jag inte låta bli att känna frustration, aggression, uppgivenhet och förvirring när jag bläddrar på facebook eller instagram.

Förutom de miljontals dieter och quick-fixes som finns därute så finns det minst lika många som propagerar på den bästa träningen. För att komma i form till XXX. För att få den snyggaste magen/rumpan/axlarna. För att bränna mest fett.

Släpp det. Bara släpp det.

Idag kom en oerhört mäktig krönika ut på Tyngre av Daniel J Larsson som ger lite nyanser på det hela. Jag vill fortsätta med att säga: Tagga ner, koppla av och framförallt: Koppla UR det du inte vill se.

I dagens mediebrus är det inte för inte man blir förvirrad av de miljontals råd som vill berätta hur just du skall leva ditt liv och ta hand om din hälsa. Det är faktiskt bara en enda person som avgör detta… Och det är DU.
Avfölj konton som bara visar på “perfekta magruor”, “perfekta dietlådor” och “perfekta hem”. Förutom den ångest det ger dig (helt i onödan) så FINNS det inget eller ingen som är perfekt.

Under min tid som PT och kostrådgivare kan jag garantera att alla har skelett i garderoben. ALLA battlas dagligen med vad man bör äta och hur ofta och vad man skall undvika. ALLA. Många battlas också med prestationsångest till hur ofta eller hur intensivt man måste träna.

Det FINNS inga regler. Den enda som sätter upp reglerna är du. Men dessa regler FÅR inte präglas av måsten, press eller stress. För då faller vi pladask. Sänk garden för din egen prestation och hitta istället glädjen till rörelsen så kommer resten av sig själv. Och jämför dig inte. Speciellt inte i sociala medier. Inspireras och imponeras av andra människor – Men jämför dig inte.