Tagg

levellifestyle

Diana Träning Om Diana PT-livet

No words

Jag skulle rapportera och låta er få följa med på min resa till Los Angeles…

Det gick inte.

Jag skulle samanfatta, återberätta och inspirera i efterhand…

Det går inte.

Såhär en vecka sedan jag kom hem från min resa finner jag mig fortfarande fullkomligt mållös, häpen, tagen och ofattbart tacksam.
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att jag skulle få uppleva en sådan här sak. Att få åka till LA för en inspirationsresa inom träning, hälsa och fitness.

Under resans gång (Vi åkte med vår huvudleverantör och togs omhand om deras leverantör på plats) insåg jag hur detta faktiskt är en del av deras liv och hur det någonstans längs vägen nästan tagits förgivet. Jag själv fann mig ivrig som ett barn på julafton som inte kunde dämpa sin iver.

Jag har levt i lyx, hamnat på de mest ofattbara platserna, fått möta de mest fantastiska människorna, ätit den godaste maten och lyssnat till inspiratörer jag inte visste fanns. Jag har fått testa utrustning, upplevelser och maskiner som fått mig att skratta, gråta och svettas. Jag har blivit pånyttfödd på Soulcycle, tränat för första gången i mitt liv iklädd endast träningstopp på överkroppen och jag har inspirerats. Så pass mycket att jag nu fortfarande en vecka efter sakligt behöver jobba med att få ned på papper det jag varit med om för att inte glömma, för att strukturera och faktiskt använda all denna inspiration till konkreta idéer i mitt dagliga arbete på mitt gym TryggaFitness.

USA ligger otroligt i framkant när det gäller träning och dess trender. En del saker är så pass trendiga att dem både hinner komma och gå innan Sverige ens får nys om det. Det känns helt otroligt att jag fått doppa tungan och smaka på ett litet litet utbud av allt de har att erbjuda – och jag kommer definitivt att åka tillbaka.

Tacksam var ordet.
Inspirerad till att testa ännu fler träningssorter. Härhemma och i världen. Att plocka in världen i vårt gym och i mitt liv.



Diana Träning Om Diana

Om att våga lämna ut sig själv

För någon vecka sedan blev jag kontaktad av en briljant journalist som tidigare uppmärksammat mig och mitt arbete med träningsevents. Denna gången ville hon göra en mer djupgående intervju kring mig och min historia och synsätt.

Jag har länge tänkt att jag vill berätta min historia. HELA min historia. Jag talar ofta om hur ALLT är möjligt och jag vill verkligen vara bevis på detta. Nu fick mina ord en annan innebörd.
I denna artikel berättar jag om en något trasslig uppväxt och hur min ångest och självskasdebeteende i tonåren förvandlades till en acceptans och glädje inom mig själv iom att jag blev mamma och samtidigt hittade till träningen för drygt 6 år sedan.

Iom min historia känner jag mig otroligt priviligerad – varje dag. Tacksam för varenda liten framgång. Och välsignad att nu också få berätta för andra och inspirera – visa att det går.

Jag har mötts med kärlek kärlek och ännu mer kärlek för detta utlämnande och vågade reportage och när jag idag hittar tidningen i pappersformat och insér att jag faktiskt är över hela framsidan (min första framsida!) slår det mig att min historia har setts av hela Bromölla/Kristianstad. <3 Har du inte fått hem den i lådan kan du hitta den här.

 

TACK för att ni tar mig på rätt sätt. Tack för att jag får inspirera, sprida och berätta. 



Diana Träning Kost och mat Mentalt

Om vikten av att välja sina förebilder

Hemkommen efter en magisk helg på Fitnessfestivalen i Stockholm är jag fylld av energi – men också av något annat.

Även om denna mässa och festival för mig osar träning, gemenskap och glädje så ligger det en annan dimma över det hela – och när man kommer hem och landar så slår det mig hur galet och snevridet synen på träning och ideal är. Och hur prestationer mäts.

Som dem flesta som känner mig vet så är jag för “mittimellan”. Jag förespråkar gärna hur det där lagom:et i träning och kost räcker så jädra långt och som ofta kan bli en vän för livet istället för en bestämd tidsperiod med missunsamhet, förbud och press.

Jag tycker att det räcker med lite, något eller ett försök. Jag tycker det räcker att vända en dålig vana till en bra för att i det långa loppet nå en majoritet som gör att man faktiskt glädjs av sina nya sunda vanor med träning och bättre mat.

Men det finns dem som attraheras av något annat. Något ytterligare. Och i mina ögon verligen just en ytterlighet. Jag talar förståss om meckat och det största syftet med festivalen; Fitness:en och muskelbyggandet och dietandet och tävlandet.

Sara Dahlström skriver ett slående inlägg igår om “faran” med det nya bikiniidealet och jag kan inte mer än hålla med. I mina ögon är det inte sunt att pressa sin kropp som dem atleterna gör. Att extremdieta, tömma, fylla och leka med saltnivåer i kroppen är inte bara rent av farligt för den som gör det – utan också för alla som ser på. Följer, inspireras, vill och “misslyckas”.

Jag vill verkligen att ni alla skall förstå hur otroligt krävande det är för en kropp att genomgå den diet som dessa människor gör för några minuter på scenen.

Och här måste jag också belysa en annan punkt; Det är idag DU själv som väljer.  Med de nya sociala medierna och (tyvärr) tidningarnas minskade genomslag så är det du som väljer vem och vad du vill följa. Det är BRA att inspireras – men det är också oerhört viktigt att nyansera. Dina inspirationskällor, ditt mål och ditt flöde.

Om man dag efter dag scrollar igenom hundratals bilder av magrutor, konturer, kycklingochris-lådor och biceps-dag och ben-dag och vilo-dag så kan jag också garantera att din syn på hur träning, ätande och mål kommer påverkas. I samspel med detta kan jag också garantera att känslorna av misslyckande, “detäringenidé” och uppgivenhet levereras som ett brev på posten.

VÄLJ det du följer. Var källkritisk och tänk på priset som ligger bakom de perfekta magrutorna. Avfölj eller lägg till andra inspiratörer – som presterar, klarar av, utmanar och vågar. Och som framförallt nyanserar det dietsmala och spraytannade scenformen. Du behöver inte sikta mot det. 

Idag kände jag mig som en robot i mina nya skinskläder – och även om det kanske väller och klämmer på sina ställen så är jag nöjd. Så jädra nöjd med att efter SEX år fortfarande älska min träning, fortfarande ha så pass bra balans på maten att jag inte går upp mina 47 kg igen, fortfarande kunna känna mig mätt, pigg och glad. DET är resultat för mig. Och DET är ett mål att sikta på.



Diana Träning Okategorierat PT-livet

Fitnessfestivalen

Imorgon är det dags. Klockan 03,00 ringer klockan för en helg fylld av inspiration, motivation, glädje och gemenskap. Tänk att vara på ett ställa där ALLA har samma intresse – och där vi snackar tusentals och åter tusentals människor möts för att prata om, uppleva och lära sig mer om rörelse och träning.

Jag talar förståss om Fitnessfestivalen. Det event som hållt mig och sambon sällskap tre år i rad och som lämnar mig lika ivrig och spänd inför det – som nöjd och tillfreds efter det. Gång på gång.

I år blir eventet något annorlunda då jag främst åker upp för att jobba. För mig som personlig tränare och instruktör i Level Lifestyle blir det inspiration, kunskap på Tränardagarna och självklart nätverkande. För mig som anläggningschef på TryggaFitness blir det att kika på utrustning och nya spännande träningsformer. Och för mig som ambassadör kommer jag stå en del i SAFE Educations monter för att tala utbildningar. Men också för mig som bloggare här på Hälsa&Fitness så kommer ni faktiskt också hitta mig i våran monter! Skall bli superkul att träffa alla bloggkollegor och kanske träffa en och annan läsare? 😉

Ser så fram emot detta! Lova att komma fram och säga hej om vi ses!

Några bilder från 2015

 



Mentalt Okategorierat

“Har du gått ner i vikt?”

Efter att jag tränat några år och tappat mestadelen av min övervikt insåg jag ganska snart att orden “smal” och “duktig” som gavs som komplimanger – snarare tog emot mer än dem blev beröm.

Efter att jag själv nått insikten om att jag tränar för mig själv – för att må bra och inte för att gå ner i vikt – och allra minst passa in i någon annans mall – blev jag till och med lite stött när jag fick höra hur “smal” jag blivit. Jag var ju MER än smal och duktig. Jag gjorde ju. För min egen skull. Presterade – inte för någon annan eller för att passa in – Jag jagade mina egna mål. I styrka, i utveckling och i personliga mål. För att det var kul. Och detta såg ingen förutom jag. Det var ingen annans business.

Nu är det ett tag sedan jag gjorde den första drastiska förändringen och folk har vant sig vid att jag tränar, såklart.

Jag har slutat väga mig för längesedan därför att det i mina ögon inte säger något längre. Jag jagar inte siffrorna på vågen – jag jagar leenden i löpspåret, skivstänger som dras upp tyngre än förut och jag jagar prestationer.
Jag vet med mig att vikten säkerligen pendlat lite det senaste året – men jag har faktiskt aldrig brytt mig mindre. Och den insikten och inställningen – har för mig också varit en enorm vinst.

Ända tills dess då jag stöter på en gammal hederlig kommentar igen;

“Har du gått ner i vikt, Diana? – Du ser så fräsch ut! “

En kommentar som absolut inte är menat illa, utan snarare tvärtom – men blir så FEL. I den frågan/kommentaren ligger så mycket värdering att jag på plats vill sjunka ner genom golvet med mina gamla kroppshetstroll igen.
Den kommentaren värderar, drar upp och ifrågasätter – hur jag ser ut nu och hur någon annan uppfattar mig nu. Och tidigare. Och även om den egentligen säger mer om personens egna värderingar och åsikter än om mig – så väcker den gamla tankar igen.

Var försiktig med “Komplimangerna“. Försök hellre att bemöta och uppmärksamma prestationer och attribut istället för det ständiga utseendet och vikten. “Jag såg att du drog marklyft innan -Det såg ju ruskigt bra ut!” eller “Jag har förstått att du springer en hel del. Vad härligt!”. Och om vi nu tvunget måste kommentera utseendet; Varför inte: “Wow vad stark du ser ut! Hur ofta tränar du?” eller liknande.

Vi är MER än våra kroppar. Våra kroppar är MER än utseende. Och det är när vi insér detta som jag tror att man hittar fler och betydligt roligare resultat med sin träning.

Happy Training everyone!



Kost och mat

Bönpasta som bönpasta?

Egentligen är det märkligt att mitt yrke som kostrådgivare ens finns. Att vi behöver rådgivning för att lära oss äta som vi en gång i historien gjort.

Fast det är faktiskt inte så märkligt – Idag behöver man nästan vara privatdetektiv i hyllorna på ICA för att vara säker på att det man handlar faktiskt stämmer. Matfusket säger vissa, och jag är beredd på att hålla med.

Efterfrågan styr utbud och i takt med att konsumenterna faktiskt blir allt mer medvetna om kräsna med vad vi stoppar i oss – så är tyvärr inte producenterna sena på att haka på dem senaste trenderna och lämnar oss många gånger oförstående och lurade i slutändan ändå.

Ett exempel är bönpastan som fått enormt genomslag de senaste åren. Mycket för att fler tänker på miljön och vill äta vegetariskt oftare, men samtidigt vill ha ett enkelt sätt att få i sig protein. = Perfekt med bönpasta.
Men också för att många börjar bli medvetna om att vetemjölet kanske inte är det bästa för magen och det allmänna måendet. Därav kan det vara ett superbra alternativ att byta ut spagettin på tallriken med köttfärssås till just bönpasta.

Men var försiktiga; Bönpasta är inte alltid bönpasta.

Jag har valt att titta närmre på 2 producenter som marknadsför sig på samma sätt, men som visar på 2 helt olika innehållsförteckningar;
– A la Eco var först i norden med bönpasta. Använder endast ekologiska fina ingredienser och ENDAST 100 % bönor i sin pasta.
– Kungsörnen är en jätteproducent och har med en av sina senaste nyheter också släppt bönpasta. Men som bara innehåller 30% bönor. Resten är vete – precis som i vanlig pasta…

 

Skillnaden blir enorm om man tittar på protein- och kolhydratsinnehåll och när man insér just varifrån dessa värden är hämtade. 

Vetemjölet är inte djävulen – och kungsörnens alternativ behöver inte vara fel. Men om man försöker undvika vetemjölet genom att köpa bönpasta så vill jag upplysa att skillnaderna kan vara just såhär stora om man inte tar sig den där stunden och läsa på baksidan i affären.

 



Diana Träning Kost och mat Mentalt

“Jag försöker ut och gå”

En mening som jag stöter på ofta och som gör mig lika ledsen varje gång är;

“Jag försöker ut och gå, men…” 

Försöker? Antingen så går du – eller så går du inte. Om du med din mening menar att du kanske är ute och går 2 gånger i veckan, men skulle vilja att det vore varje dag – och att det således därför inte riktigt räknas – Så vill jag säga EN sak:

ALLT räknas. 

Det gör verkligen det. Sänk din ribba, uppmärksamma ALLT du gör som en bedrift och ansträngning och plocka bort alla “borden” och hjärnspöken kring att din insats inte spelar någon roll. Om du börjar på noll så är ju allt som är mer än noll en bedrift – inte sant?

Om du tar dig ut på promenader 2 gånger i veckan är ju detta super! utöver det kan jag vara säker på att du städar, kanske går ut med hunden, cyklar med barnen, går på stan osv osv…

Det är inte för inte klyschor såsom “Spring till bussen, ta trapporna istället för hissen” finns – Vardagsmotionen är GULD värd när det kommer till att må bra, om man vill gå ner i vikt och förbättra den allmänna konditionen. Inom kost- och träningslära så pratar vi om något som kallas för PAL (Physical Activity Level)  Dvs din fysiska aktivitetsnivå. Ju mer du rör på dig i vardagen (Ja, att böja dig ner och torka upp sonens utspillda flingor med mjölk 20 ggr läggs till på detta och räknas) – desto högre energibehov har du. Dvs – Ju mer du rör på dig och om du ändå äter “likadant” eller t.o.m lite mindre kommer du snabbt märka att det händer saker med kroppen.

Uppmärksamma all rörelse i dina dagar för att samla på dig guldstjärnor i vardagen och ganska snabbt kommer du inse att ditt “försöker” är rätt så jädra mycket! Var STOLT! Var tydlig mot dig själv med berömmen och gläds av att kläderna sitter bättre – Helt av “sig själv”.



Diana Träning Kost och mat Mentalt Om Diana PT-livet

10 (TILL) anledningar till varför du inte går ner i vikt

Jag läste en artikel här på Hälsa & Fitness som spaltade 10 orsaker till varför man kanske inte går ner i vikt trots att man kämpar. Jag håller absolut med om allt som står i listan, men jag skulle också vilja lägga till några saker.

Som PT så jobbar jag idag utanför boxen. Många gånger blir mitt jobb främst en mental coaching och det är också just i dem mjuka värdena som jag ser att man behöver lägga mest energi på. Här är vad jag tror de 10 viktigare missarna:

  1. Du äter för lite. 
    Du äter för lite över hela dagen – antingen för att du är stressad eller vill hålla igen och när det väl vankas middag så överäter du. Antingen blir portionen för stor eller så är du så pass hungrig att du tar ett “snabbt” alternativ” vilket ofta kan bli snabbmat som innehåller väldigt mycket energi.
  2. Du tränar för mycket eller TROR att du måste träna så mycket att det blir ingenting. 
    Kontrasterna här är enorma, men jag stöter på dem bägge två. Att träna “lagom” eller “någon gång i veckan” verkar inte räknas för många. Om du tränar för mycket får kroppen inte återhämta sig. Tränar du för lite, ja då är vi tillbaka på den förra listan.
  3. Du stressar.
    I vardagen, med barnen, med jobbet och sedan även i träningen. Återigen: Låt kroppen återhämta sig. Stresshormon är vår värsta fiende i en viktnedgång.
  4. Du sover för dåligt. 
    Denna punkten tror människor inte alls hör till, men det gör den verkligen. Återigen; Återhämtning återhämtning återhämtning.
  5. Du jämför dig med andra. 
    Det kommer alltid finnas människor som är mer vältränade än dig. Och speciellt eftersom träningen/aktivitetera/sporterna är så många. Skall du vara i samma liga som toppen både som grannen som springer maraton och som bikinifitnessatleten på gymmet och som kusinen som är styrkelyftare så kan du lika gärna gå och klona dig direkt. Och kom ihåg: ALLA har varit nybörjare i början. INGEN föds duktig eller vältränad.
  6. Du tror att man måste ha dem finaste träningskläderna och vara på ett gym och planera in träningen så det skall passa med jobb, barn, middag och handling. 
    Det måste inte se ut på något sätt alls. DU bestämmer. Du kan träna i trädgården, i skogen, på väg HEM från jobbet eller på stranden i sommarstugan eller vad det nu må vara.
  7. Du tror att du inte duger. 
    Det gör du.
  8. Du tror att man aldrig kan äta kolhydrater. 
    Det kan du.
  9. Du har för bråttom. 
    Om du inte ser resultat på en vecka eller två så “skiter du i det” och återgår. Bara det säger väldigt mycket om ditt sätt ATT vilja gå ner  vikt på. Har du inte hittat ett sätt som kan hålla livet ut så KOMMER det inte hålla. Och resultaten TAR tid. Men de kommer. 😉

    All and all så skulle jag vilja säga att det kommer ner till detta;

  10. Du ser för många regler i träningen. 
    Det finns inga regler. Se till att du gillar träningen först. Då kommer den vara rolig och göra att du vill gå tillbaka till den igen och igen. När det väl sitter kommer du också vilja jobba med kosten Tänk rena råvaror och håll dig mätt så är du i hamn.Krångla inte till det;-)

    … och så får ni en bonus av mig;

  11. BEHÖVER du gå ner i vikt? 
    Många gånger bara tänker man på detta så mycket att man ibland inte ens funderat om det verkligen är e ns egna mål. Vill JAG gå ner i vikt och varför eller är det bara alla andra och alla tidningar som säger åt mig att jag behöver gå ner i vikt.Idag har jag slutat väga mig. Helt. Misstänker att jag lagt på mig X antal kilon det senaste året, men jag bryr mig helt enkelt inte. Och i DEN insikten har jag aldrig mått så bra. Jag är skitstark just nu. Springer längre än jag någonsin gjort, vågar utmana mig och har KUL som attan i min träning.
    Det här är min resa. Och den pågår än. Tillåt även din att ta många många år.



Diana Träning PT-livet

Bildkavalkad från Malmö & SAFE Grund

Jag är hemma igen efter två otroligt intensiva veckoslut i Malmö. Jag känner mig fullkomligt proppad med information, kunskap och upplevelser.

SAFE Education visar från första minut var skåpet skall stå och läraren Lisa Lindskog låter dig som elev inte bara känna dig välkommen utan använder din nyfikenhet på bästa sätt. Hon går från högt till lågt, snabbt till långsamt oh praktiskt varvat med teori. Trots att Grundläggande Teori faktiskt är en teoretisk utbildning så har vår lilla klass rört sig otroligt mycket. Att använda alla sinnen för att lära har fått en innebörd.

Utöver de detaljer som rör anatomi, kroppens uppbyggnad, HLR och fysilogi så har vi även hunnit med att tala om och diskutera mycket kring motivation och kontraster. Om det är något jag tar med mig från kunskapen utöver de uppenbara lärdomarna så är det just vikten av att varva ner. 

I det hektiska samhälle vi lever i med miljoner intryck i jobb, familj, sociala medier och annat så adderar vi oftast ovanpå detta även högintensiv träning. När skall kroppen få vila? Återhämta sig?
Varje morgon på SAFE har vi börjat med “långsamma rörelser” – Något jag anammat med mig hem och definitivt kommer fortsätta göra. På riktigt så känner jag mig lugnare direkt. Sambon som är van att se mig springa från bilen in i hemmet utan att ha bråttom till något har även reagerat på en betydligt lugnare sambo. Efter bara två helger. HELT otroligt skulle jag vilja påstå.

 

Detta är också något jag redan hunnit anamma på mina kunder. Att magandas, att använda långsamma rörelser och att inkludera grundmotorik har redan hunnit bli en stående punkt i mina klientprogram. Jag vill fortsätta frälsa världen med en stressfri vardag. <3

Från botten av mitt hjärta (och diafragma?;-)) vill jag tacka SAFE för en otroligt gedigen grundutbildning som gett mig betydligt mer än den repetition jag hade förväntat mig. Jag ser SÅ fram emot själva praktiska utbildningen för att bli licenserad gruppträningsinstruktör inom Funktionell Träning. (F.A.M) – Men först – en tenta på tisdag! 😉

Let’s Go! 🙂 



Diana Träning PT-livet

Första dagen tillbaka i skolbänken

Idag har jag åter satt mig i skolbänken i träningens tecken. Jag skall utöver min PT- och kostrådgivarelicens även licensera mig inom Gruppträningen. Efter sommaren kommer jag vara licenserad Gruppträningsinstruktör inom F.A.M – Functional Athletic Movement – Funktionell träning! – så härligt! Så enkelt och så nyttigt! Jag välkomnar det med öppna armar och vill sprida rörelse till hela världen! 😉

Under två veckoslut kommer jag nu att läsa grundläggande teori med SAFE. Det blir mycket repetition av Anatomi, Fysiologi och träningslära. Något jag redan läst under min PT-utbildning för snart 1,5 år sedan – men SÅ otroligt viktigt att repetera. Efter att ha varit verksam i över ett år har jag nu också en annan syn på det jag får lära. En praktisk erfarenhet att associera muskel- skelett och nervsammansättningar. Man blir verkligen aldrig fullärd som PT eller tränare/instruktör och det är en “Lifelong Learning” som också läraren Lisa Lindskog så ödmjukt poängterade idag.

Lisa Lindskog är utöver personlig- och korrektiv tränare också utbildad Osteopat och det märks hur otroligt passionerad hon är i sin yrkesroll. Som lärare lyckas hon fånga sina elever med variation av glädje, allvarsamhet, rörelser, gestikuleringar och många bra pausövningar och lärande i praktik. Vi är en ganska liten grupp elever som tillsammans går denna grundutbildning i SATS Entrés lokaler. Vi kommer alla gå åt olika håll efter dessa helgerna, men vårt gemensamma intresse och denna otroligt engagerade lärare har redan efter första dagen fått oss alla att känna oss HEMMA.

En av de förmåner man får som student på SAFE är att man tränar gratis på SATS! Idag fick jag testa dessa übermoderna lokaler och det blev en kompott av battleropes, axlar, mage och rotationer. Grymt härlig anläggning och också nyttigt för mig att få se andra PT’s på en så stor gymkedja in action.

Imorgon väntar dag 2 och jag längtar redan att få djupdyka i böckerna för att lära mig ännu mer om Faschia och våra otroligt grymma muskler.

Om ni funderat eller ens bara lagt en tanke på att ni vill utbilda er inom träning så kan jag bara eter en dag varmt varmt rekommendera SAFE – Det här är träningsglädje at it’s best!
http://www.safe-education.se/